Hej på er alla där ute.. 

Ja dagarna vandrar på som tusan.. Idag gick flyttlaset till fastlandet..

Jag och maximilian är just nu bonde hos Emelie och michell

sen bär det av för våran del till fastlandet på fredag..

Sen idag så fick jag se i tidningen att mommos dödsannons var med.. :

( Men otroligt fin dickt moffo och dom hade valt den passade henne hur bra som helst.

Kommer att lägga upp den här till minne av henne, Saknar henne otroligt mycket

det gör ont i mitt hjärta var dag som jag tänker på henne..

Även om jag har haft fullt upp med flytt och så.

Så e det självklart att hon finns i mina tankar var dag..

Hon var den mäst underbaraste människ   a på denna jord..

Jag tänker även var dag på min moffo som har mist sin fru.

Jag tänker på min mamma och hennes syskon som har mist sin mamma..

Förstår inte hur man någonsin ska kunna komma över detta??

Jag önskar inge att gå igenom detta..

Men tyvärr så kommer man att behöva stöta på döden igen..

Den ligger där och lurar på oss hela tiden..

Man kan inte lura döden på något vis.. Den  vägen ska vi alla vandra förr eller senare.. :(

 jag tycker inte alls om döden hade jag kunnat stura all detta som har hänt mig och min familj så skulle detta aldrig hänt.. Det var inte hennes tur nu..

Det är så otroligt oretvist jag e arg ledsen tycker att det e otroligt oretvist detta.. Jag hatar det som har hänt.. Fan jag vill skrika gråta och allt på samma gång.. Varför just du och varför just nu?? Älskade mommo jag önkar var dag som kommer att du ska komma tillbaka till oss vi älskar dej otroligt mycket och vi vill ha dej här.. 

Ja det det väldigt svår tid för mig och min familj och mina nära.

Ni som känner mig kanske har sätt att jag har skrivigt väldigt mycket om det..

Och det kommer att fortsätta till jag vet mer om vad som kommer att hända med min ÄLSKADE MOMMO   

Hon är svårt sjuk och det är ingen som vet väken när eller hur detta kommer att sluta

när hon inte kommer att finnas i våra liv längre..

Det är väldigt mycket för mig och min samobo och våra barn med..

Vi står mitt i en flytt till fastlandet och nu händer detta..

Det är väldigt jobbigt nu..

Men jag är så otroligt glad över att jag har min mamma och mina syskon och min älskade

sambo och våra barn och alla mina kära vänner som stöttar mig i detta..  

JAG ÄLSKAR ER ALLA SOM FINNS DÄR FÖR MIG..   

Jag känker inte slösa en endag dag på att inte visa hur mycket ni betyder för mig..

Man vet aldrig när det är försen att berätta för någon vad man igentligen känner för dom

och hur mycket dom betyder för en.. Säg till dina barn och dina föräldrar och syskon

och dinna vänner hur mycket dom betyder för dej och hur mycket du älskar dom

och hur mycket dom betyder för  just dej. Och jag kommer alltid att finnas och stötta min familj

o minna vänner i deras svåra tider och i deras val i livet och jag hoppas att minna vänner och familj kan 

göra det för mig nu när jag värkligen behöver det som mäst när vi som familj behöver det som mest.

jag vet inte vad jag hade gjort om jag inte hade haft min familj och min underbara sambo just nu..

Dom har varit ett stort stöd för mig just nu.. Jag kommer att skriva mycket om detta nu.. 

JAG ÄLSKAR ER MIN FAMILJ OCH MINA NÄRA KÄRA VÄNNER   

JAG ÄLSKAR DEJ MOMMO OCH BER FÖR DIG VAR DAG  

Ja som det står innan.. Mycket tankar e det i mitt lilla huvud.. Som vanligt kan jag inte sova och jag ska upp till jobbet kl 06.00 härligt eller inte.. Ja det har hänt en del just nu.. Var och tog bort hunden förra veckan och i helgen var man och hälsade på sambon på fastlandet lika jobbigt var gång och åka i från honom och vi kommer inte ses förens om två veckor igen och ännu jobbigare e det när man har en son som har sån längtan efter sin far att han sitter på båten och gråter efter honom och i mellan åt hör man honom säga att han saknar honom även i sömnen.. Saknar dom andra två skit ungarna med.    så att det gör ont.. Jag tycker inte om detta att vara ifrån dom så här länge.. Jag känner ibland att jag vill flytta här ifrån men kommer det att bli bätter av det?? Det hade vart bra för barnen eftersom deras mamma bor kvar på fastlandet och slippa pendla med båt varannan helg. Jag saknar mina vänner där uppe.. Men vad ska jag göra där uppe?? jag trivs ju med det jag gör nu.. Bara jag kunde få börja lite senare om mornarna efetrsom jag har svårt att sova på nätterna.. Jag har åter igen funderat på min pappa var det värkligen värt att träffa honom?? Gjorde det att jag värkligen kan stänga det kapitlet och gå vidare eller mår jag dåligare av det?? Ibland känns det som om det kunde vara som det var och ibland känns det som ja jag fick svar på det jag vill nu e det upp till honom om han vill eller inte.. Jag tänker inte jaga efter honom vill han ha med mig och min familj att gära får han oxå anstränga si lite.. Fan.. och jag har försök att söka hjälp för min ångest och mitt månde.. Jag fick starkare medicin men sen visade det sig att man står i vänte listan för att komma till någon och prata och det skulle tydligen ta tre månader innan jag kunnde komma dit.. Jävla skit att det ska behöva hända något allvarligt innan man kan få rätt hjälp.. Här e jag och vill ta tag i det innan det e totalt försen för att hjäla mig och mitt psyke vad fan gör dom jo du får vänta i tre månader.. Vem fan vet vad som kan hända på dom tre måndaerna?? Tror dom att jag kommer att bli bätter så att dom slipper att hjälpa mig?? har det inte vart bra på dessa år vad säger att det skulle kunna bli bra på dess månader?? Jag blir så jävla le på att aldrig kunna få hjälp för det man söker innom vårde och en jävla massa betalt tar dom med.. 200kr för att träffa min läkar i mindre en fem min för att berätt hur jag mår och få en remiss till rätt ställe som kan hjlpa mig.. och där kommer det väl kosta 200kr per gång jag går dit och paratar med dom..    Vart e samhället på väg?? inte någ med det så är vårat samhälle så fukat att min systers väns dotter på 12år tog sitt liv för att hon mode så dåligt.. Ska jag behöva gå samma väg för att ens få en chans till att få rätt hjälp?? Min familj lider av bibolär sjukdom och det e erfligt vem säger att inte jag lider av det?? Ska inte jag få den hjlp jag behöver då?? jag behöver inte mycket till nu känner jag innan det e min tur att gå in i vägen.. Fan så arg jag blir på allt.. och jag skanar min andra helft så att det gör ont han pluggar och står i kör tidningar som extar för att vi ska kunna ha det någolunda bätter och vad fan gör jag då?? jo går på ams jävla skit praktik för minder äm 3000kr/måndaen ångest över det.se jag vill så mycket men det e så mycket som står min väg just nu så jag vet inte vilken ände jag ska ta tag i det första hindret.. Det e sån här dagar var som e rätt ofta nu mera jag vill han min sambo nära och bara ha honom vid min sida.. JAg hatar att må så här.. Jag kan inte minnas när jag vaknade med ett lende på läpparen och tyckte att idag ska det bli en bra dag och såg fram i mot att gå i väg om dagarna.. Det e fan hämst.. Jag kan skriva hur mycket till som helst.. Men jag måste verkligen sova nu så jag kommer upp imorgon och kan göra ett bar jobb.. Ha det bra alla där ute.. Skönt att skriva av sig lite..   

Varmt kan inte sova. Trodde att mina ? fick svar men nu känner jag mig osäker...

Men nu e det gjort iallafall och jag får ta detta och gå vidare och se hur allt kommer att sluta. Ett kapitel avslutat nu börjar ett annat ska bli spånnande och se hur det börjar...

Jag tänker inte vara bitter över det förra och inte bygga upp några förhoppningar.. Jag tänker bara se framåt det nya. Hoppas på hitta svar på dom ? som e kvar.. 

Det kommer med tiden.. Jag hat hört att man blir klokare med åren och jag hoppas att jag blir det när denna boken om mitt liv e slut. Hur den slutar vet jag ännu inte. Det får ödet avgöra. Jag har gjort det jag kan nu. Jag tog det förta steget det var tungt och svårt men jag gjorde det ändå.. Och nu e det upp till allat annat hur det kommer att se ut i framtiden. Jag kommer som sagt var inte bygga upp någta förhoppninga om att detta kommer att funka.. Jag har redan blivit sårad en gång även om det som har hänt eller den inte kan inse att jag blivigt sårad av det som varigt.. Vågar jag lita på ? kommer jag få känna att det kan bli bra mellan mig och mina ?? vågar jag tro på detta? Jag trode som sagt var att jag hade fått svar på det jag ville.. Men nu kom det bara ännu fler ?? efter detta.. Gjorde jag värkligen rätt eller gjorde jag mig själv illa nu?? Fans jävla skit vad detta ska vara svårt.. Det känndes så rätt då.. Men nu vet jag inte om det var det rätta.. Tänker ? på mig? ja detta kommer att snurra i mitt huvud ett bra tag till.. Just nu känns det som om det kanske var  bättre som det var innan med ett ända stort? istället för fler små ?.. All min kärlek till min familj och mina vänner som fins där för mig när jag behöver det..   

Hej på er alla där ute.. Sova skulle man ha gjort för länge sen.. Kan inte hålla på så här Jag ska snart börja jobba och ska vara på jobbet kl 07.00 måste få ett slut på detta.. Detta gör mig galen när jag har mina sömnlösa nätter jag har inte somnat tidig en endaste kväll nu.. :/ Jag vet inte vad jag ska göra för att somna i klok tid.. Tankarna snurrar i huvudet kommer detta bli bra har jag gjort rätt val mm.. Kommer detta funka med barnen och allt? Ibland vill jag åka hem hälst igår ibland får jag en klump i magen för hem resan.. Vad vill jag med mitt liv var vill jag bo hur kommer allt se ut när Thomaz e färdig med sin utbildning kommer vi vara kvar på ön? Kommer jag få mer socialt liv på ön? Just nu känns det inte som om jag har det.. Jag känner att det ända jag gör e hemma och blir mer och mer grinig för var dag som går över att jag inte har något att göra att jag inte träffar någon utan barnen att vi aldrig har pengar.. Ja jag kunde ha fått anställning i tre månader och det var kanske jävligt dumt att jag inte tog det.. Men det känndes inte som rätt val just då.. Men ju mer jag tänker på det desto mer ångest får jag över att jag inte tog det.. Hur jag en f*n gör så känns det som om jag bara gör fel.. Jag ska få träffa en läkare snart hoppas att han kan hjälpa mig med min ångest ja levar med var dag.. Att han tar mig på allvar och ger mig den hjålp jag behöver.. För jag e så jävla trött på att leva med mig själv just nu på min berodalbana till humör... Ena dagen e allt jätte bra andra dagen vill jag inte ens gå ur sängen.. Jag mins inte ens när jag log sist när det var en ny dag och tänkte att idag kommer det bli en bra dag.. Var dag som jag kliver upp e min mungipa nere vid knäveken och jag tänker jaha då var det dags att gå upp igen (fan).. Kul syn man har på livet eller hur?? Men tyvärr så e det så mitt liv har sätt ut ett bra tag nu bara att jag har försökt dälja det och kört på som en ång vält vilket e värken bra för mig eller min familj.. Jag kan jag ska jag vill.. MM men eller hur att det e så.. Jag kan jag ska våga be om mer hjälp.. Det e då man e stark när man vågar visa att man e en mäniska med brister och fel och inte kan allt själv.. Alla behöver vi hjälp på något vis.. Detta insåg jag när min kära familj satt mig ner och pratatde med mig och sa till mig att dom inte längre tänkte sitta brevid o se på när jag blir sämre och sämre.. Jag ska vända på detta var jag e själv eller om jag får stöd av min familj o mina vänner.. Det e väl då man värkligen kommer att märka vilka som e ens rediga vänner och dom som värkligen kommer att finnas där och vill förstå och stötta på dera bästa sätt.. Jag älska min Familj Min Mamma mina syskom och min allar egna lilla familj två bonos barn och en egen och min sambo som vi e så stålta över som just nu lever upp sin dröm.. Jag hoppas att jag kan få  leva upp min dröm snart.. Mitt körkort.. Ha det så bra alla där ute.   

Hej hej.. Ja det var ett tag sen man skrev nu.. Hoppas att alla har haft det bra.. Då sitter man i småland och det har regnat till och från enda sen vi kom hit jag vill ha sommar och värme nu.. Så man kan åka och bada och göra massa kul ute men det e inte så roligt och vara ute i detta väder.. Igår var vi och hälsade på hos en kompis som bor en bit i väg och idag blir det att hälsa på två andra vänner så har man gjort något idag iallafall.. Jag e lite sugen på att åka hem men ändå inte.. Thomaz är på sin praktik för första gången och efter halva dagen hade dom frågat honom om han kunde hoppa in och jobba ihelgen så det värkar som om det går bra för honom där borta iallafall..    Vi åker snart hem till ön igen.. Då börjara Daniels simskola och jag ska börja på min praktik ska bli skönt och komma igång med något igen.. Men känns inte så kul att man inte vet om thomaz kommer hem något mer i sommar eller inte och jag kommer inte kunna åka upp något mer i sommar.. Men det e kul som sagt var att det går så bra för honom på utbildningen.. Sen ska man försöka åka upp igen och lämna Daniel igen vid sin mamma innan skolan börjar igen för honom.. Men tror jag bara åker med vändande båt och länar honom denna gång om inte Thomaz kan komma ner så att Daniel åker med honom upp.. Ja ja allt sånt läser sig i slut ändan på höger eller vänster.. Jag höll ju på att glöma och säga att hela familjen var ju på leos lek land en hel dag.. Det var hur mysigt som hälst och barnen tyckte det var jätte kul och göra något hela familjen..   Det e lite dyrt men det e värt dom pengarna får hoppas på bra väder här innan vi ska åka hem så kanske man kan låna Maria och daniel en dag så kanske man kan åka och grilla någon stans och bara mysa en helga ute.. Hoppas att alla får en bra sommar även om den inte har varigt så bra sommar ännu.. Men hoppas hoppas att det blir det snart.    

Ha det så bra alla små    där ute.. Så ses vi och hörs Kram

Jag har många funderinga som snurrar i mitt huvud var dag.. En av dom är bland annat e man värkligen en bra mamma?? Jag kan ju bara säga att jag gör så gott jag kan.. Ja på senaste tid kan det väl vara så att jag inte alls har haft det tåla mod som jag bör ha med barnen.. Jag har på senast tiden blivit väldigt lätt irriterad på dom för små skaer.. Som tex att dom håller på att bråkar och tjaffsar med varandra hela tiden men innerst inne vet jag att det e så syskon gör men att dom inte kan hålla sams i två sekunder gör mig galen.. Pluss att Maximilian är i en tråts igen och hans bror har kommit i lilla tonåren eller gågot.. Jag vill bara ge alla ensamstånde mammaor där ute kredit alltså.. Jag klara inte av det känner jag.. Eller klara gör jag väl för att jag måste.. Men jag kan ärligt säga att det har tagit på mig och vara själv denna tiden.. Men det e för en bra sak.. Hoppas att thomaz klara av sina studier så att åtminstonde en av oss kanske mot förmodan kan få ett fast jobb.. Jag funderar även iblad på mina val i livet undra hur mitt liv hade sett ut idag om jag hade valt andra val. Som tex ståt ut med att gå iv till jag kommit in på en linje på gymnaset och tagit studente och hade jag haft bra betyd? Om jag hade vart bättre på att spara pengar när jag var yngre så kanske jag hade haft mitt körkort idag.. Om jag inte hade flyttat till fastlandet och stannat där alla dom åren hade jag träffat dom vännerna jag har idasg? Hade jag längtat tillbaka dit idag då?? Hade jag och Linnea varit vänner idag om jag inte flyttat upp till henne?? Hade jag träffat Johanna då?? Hade jag träffat Thomaz då? Hade jag fått Maximilian då?? Hade jag haft bran nu?? Jag dessa frågor kommer jag aldrig få svar på:: Dom säger att man inte ska ågra sina val i livet för det går inte att ändra på dom ändå.. Och jag ångrar inte att jag träffade Thomaz ocg vi fick Maximilian och jag ågrara inte att jag flyttade upp till Linnea.. Men det jag kan känna att jag ångrar e att jag inte skötte skolan som jag skulle och gick ut gymnaset.. Det e så mycket jag vill idag jag vill studera till behandlingsassisten men troligtvis kommer jag aldrig bli det.. Ja jag vet att det e bara jag som kan ändra på mitt liv och göra det till något bättre.. Men när man har haft mycket mot gångar i livet e det inte alls lätt att se det ljusa gjämt.. Jag e bara så trött på att må så fruktansvärt dåligt jämt och gåta mig till söms för att jag känner mig så fruktansvärt värdelös varge dag.. För att jag inte kan ge min son det jag vill ge honom och hela tiden vända o vrida på var ända kr man har.. och inte nog med det så har man sparat för att man ska kunna göra något med barnen i somma jo då tycker bil f*n att den ska gå sönder så Thomaz måste laga den för han behöver den till skolan och när han ska köra ut tidningarna.. Jag e så stoll över honom som både studerar och kliver upp kl 03.00 kör ut tidningarna sern upp köra till skolan och vara där en heldga..   Dej Thomaz för att du gör det så att vi kan få lite extra pengar.. Om bara jag kunde vara så duktig och känna att jag gör något bra.. Ja ja slut på mitt gnäll nu.. Men det var oerhört skönt att skriva av sig igen.. Pöss alla små   där ute.. Hade vart kul om någon skrev en rad om det e något någon känner igen sig i min tex och ge tipps på vad ni gör för att må lite bättre..     

Hej på er alla där ute.. Ja då var man nyss hem kommen från fastlandet har vart helt underbart att vara där.. Få träffa underbara vänner och Maximilian har fått träffa sin efterlänkdade Farmor och Pappa.. Och jag har fått träffa min underbara andra helft.. Jag kan ärligt säga att jag är klyven det e skönt att vara hemma igen men samtidigt saknar jag småland.. Jag känner mig som en annan person där uppe.. Jag älskar att vara där.. Ja jag vet att när jag bodde där hade jag sån hemlängtan men man måste väl flytta för att inse att man hade det någ det bra.. Jag känner mig klyven över andra saker med.. Dels hur jag ska göra med mina studirer och jobb.. Jag har sökt sommar jobb men det ser mörkt ut på den frånten just nu.. Och när jag e färdig med mina ämnen som jag läsre nu kan jag ändå inte studera vidare.. Jag har så många drömmar som jag vill uppfylla men jag ser inte vägen ditt just nu.. Det e två som ligger mig närmast just nu.. Det första är körkortet det e väl dags nu man e ju förfan 26år snart.. :/ och det andra är att studera på folkhögskolan på fritidsledarutbildningen.. Men det e en lång väg kvar tills dess känns det som jag måste hitta andra vägar att gå för att nå dom två drömmarna men jag kan inte hitte det just nu känner jag.. Jag känner att det måste väl vända för mig med snart?? Hur länge ska jag behöva ha det som jag har det?? Jag mår dåligt över för att jag inte kan få jobb och inte kan dra mitt strå till stacken.. Jag mår dåligt över att jag aldrig kan få den hjälp jag behöver och de stödet jag behöver för att nå  mina mål.. Ja min sambo gör så gott han kan för att stötta mig.. jag bara gråter och gråter mig till söms.. När ska jag så vara lycklig?? När ska jag få vakna och känna o vilken underbar dag? Jag e trött på att behöva bråka om mina rättigheter.. Jag e trött på att inte få den hjälp jag skulle ha haft i skolan från börja för att skolan vägrade att göra en utredning på mig om min dyxlexsi.. Hade dom bara gjort rätt från börja så han jag kanske inte suttit här 26år utan utbildning och jobb studieskullder uppöver öronen för att jag inte klara av att studrar på den nivån dom tycker att jag börj klara av.. För att jag inte har haft en utredning och kan bevisa mitt handikap.. ja det räknas som ett handikap.. Fan vad jag e le på detta men nu jävlar ska jag stå på mig jag ska få min rätt som medborgare och få den hjälp jag behöver för att få de jag vill och få mig ett jobb mm.. tack o hej