Hej hopp.

Ja ska jag vara ärlig så vet jag inte vad jag ska skriva om ikväll..

Jag känner mig tom på ord idag.. men samtidigt så känns det som om jag har hur mycket som helst jag bara vill skrika ut mej..

Jag tänker inte sitta här o säga att mitt liv är perfekt jag har man o tre barn plus två bonus barn.. Och vi lever lyckliga gatan..

Fan nu kommer jag blotta mig själv och bara skriva vad som kommer..

Det e säkert många som trott dom kännt mig o kommer att känna oj e det så mm..  

Jag kan ärligt säga att min vardag består uta ångest över lilla minsta sak och att kan känna att visa dagar kan jag inte ens se glädjen i det jag har. Det kan kännas as jobbigt när barnen bråkar med varandra och nu kommer det säkert i mångas huvod att det gör ju alla syskon..

Ja det gör dom men för mig som lever med ångest o depression var dag så kan det kännas jobbigare an andra lik väl som andra små saker som kan vara så enkelt för andra att hitta lösningar på.. Jag säger inte att det är lätt att leva med mig för det är det inte alls kan jag tänka mig.. Men jag brottas var dag med mig själv om att bara få känna en sån enkel sak att vara glad.. Vad är det? livs lust o bara njuta av livet? Det har jag inte kännt på länge.. Jag tvivlar på mig själv var dag jag trycker ner mig själv mm.. Jag känner mig som en försöks kannin i mellan åt när jag träffat min läkare och får nya mediciner som gör att man går ner ännu mer.. Det är ingen som kan förstå mig fullt ut lik väls som jag inte kan förstå andra människor fullt ut.. Jag väntar på att få göra en utredning på mig för att se om det värkligen är enbart depresion och ångest jag har.. Men en sak jag alltid kommer vara ttaksamm för är min man och mina närmaste och mina närmaste vänner som alltid funnits för mig i allas dessa år.. En dag ska jag och mina barn få må bra och bara njuta av varandra jag jobbar för det var dag.. Jag känner just nu bara en hopplöshet o som om jag bara står still och kommer ingen stans.. Jag vill bara skrika gråta.. Jag har fått hört så många gånger av många att jag är så stark och klok.. Men just nu känner jag mig liten o svag.. Jag hatar dessa invänings perioderna på medicinerna.. Man går ner sig så fruktansvärt mycket av dom innan man kommer upp igen.. hu jag skulle kunna skriva hur mycket som helst.. Just nu kan jag bara säga att denna låt e precis så jag känner mig...

Tack och ehj för mig...