Hej...

Ja jag vet det är länge sen jag skrev igen. Jag är rätt dålig på att uppdatera min blogg jag vet.. :/

Men här kommer kvällens tankar om livet. Så kav va så fruktansvärt oretvist ibland. 

så man inte finner ord och vi bara låter tiden pasera oss och sen när det e försent så ongrar vi saker vi inte gjorde eller sa. För några dagar sen hände det som inte får hända.. En ung man föl av sitt student flak på gotland livet valde att avsluta honoms liv aldeles för tidigt.. och härom dagen valde de att att avslute ytligare en ung mans liv.. mina tankar till båda familjerna.. <3

då kommer vi till de jag funderar på ikväll.. Jag vet iallafall med mig själv så som många andra kan känna igen att vi tar saker o ting förgivet och tar våra nära å kära förgivet.. Jag vet att jag är inte den bästa personen på att visa min uppskating när det kommer till min man och mina barn och mina vänner och jag kan ta min man fögivet allt för ofta än vad jag borde.. Men en sak är säker och det är att jag iallaflall kan se mina brister och fel och kan stå för dom och jag kommer att vardag försöka att ändra på dom och just i denna stund så kom jag och tänka på att jag inte har sagt god natt eller jag älskar dej till värken min man eller mina barn ikväll.. Tänk om just ikväll var den sista kvällen jag fick se någon av dom i livet.. Hu vad hämskt tänker ni nu att hon tänker så... Men vet ni faktisk så e det så för någon där ute.. Det kunde vart jag min man mina barn det kunde vart du din man/sambo dina bar din mamma dina syskon.. Jag vet iallafall att jag kommer att kämpa och jobba med mig själv och inte ta värken min man eller mina barn eller mina syskon min mamma svärmor vänner för givet.. För rätt som de e så är dom borta o då står vi där och tänker tänk om.... Ja tänk om vad då?? Det går inte att ändra på det som har hänt.. Men det går att ändra på det som inte har hänt.. Jag kommer iallafall börja visa min man mina barn och mina vänner och min mamma och syskon att jag älskar dom och är tacksam för allt dom gör för mig..Man kan vias det på olika sätt.. för en dag står man där och olycka eller natulig dö eller vad som har vart framme och man ångrar åter igen allt man inte sa eller gjorde för denna person.. Så till Thomaz mina barn min mamma och syskon, syskonbarn

och mina vänner svärmor Jag älskar et och är otroligt tacksam för allt ni gör för mig.. Så snälla ni som läser detta fundera en gång till på vad som är viktigt i ditt liv.. I mitt är min man mina barn och vänner och syskon mamma syskonbarn o svärmor viktiga för mig..

Hej på er alla.
Idag har de inte alls varit någon bra dag. Jag o mitt huvud o psyke har inte alls värt enade idag. Har haft sån ångest vart på halv dåligt humör trött ingen lust eller ork till något. Förutom mina barn då. Att leva med ångest o depression e en kamp med dig själv var dag. Att leva med någon som har
Ångest o depression kan inte vara det lättaste heller för den delen. Jag hatar mig själv för att jag är som jag är o mår som jag gör. Jag tänker var dag på vad jag utsätter min man o våra barn för. Med mitt humör mina svängningar i humör mm. O nu kommer de väl ni säker tänka så här. Om jag nu hatar mig själv för allt detta varför skaffade jag barn då? Varför valde jag att leva med en man som redan hade barn innan. Jo för att den ända rediga glädjen jag känner är till mina barn o min man. Jag jobbar med mig själv var dag för att jag ska må bättre. Jag ville med känna på lyckan som man får när man skaffar barn. Jag älskar mina barn över allt annat o jag gör allt för dom. Vist kan jag ångra att jag gjort de väl jag gjort. Men jag kommer aldrig någonsin att ångra mina barn. Vist jag kanske inte skulle skaffat barn då elller då. Men då skulle jag heller aldrig skaffa barn. För vem säger att min ångest o depression kommer gå över? Jag kanske kommer att få leva med de rösten av mitt liv. Jag har mina bra dagar med som alla andra. Jag är inte mer än människa o vi alla gör fel o vi alla har brister. O min störta bris är just nu min ångest o depression. Huvudsaken är att man vet om sina brister o fel o försöker att ändra på dom o göra rätt. Och se framåt o ha ett mål o ta dagen för vad den är. Imorgon är det en ny dag vem vet imorgon kanske de en av dom bästa dagarna på länge. Jag lovar alla har vi varit där haft ångest var depremerade mått dåligt mm i våra liv. Alla har vi en historia bakom oss. Ta med er av ren historia lär er av den gör man fel gör man saker man inte borde lär av de o gör inte om de. Ingen Annan har rätt att säga detta är rätt eller fel gör si gör så. För ingen annan går i dina skor o bär på din historia. De e bara du som vet vad som e rätt för dej o din familj när kära. Jag försöker allt jag kan för att ta vara på min familj mina vänner o nära o kära. Jag vill bara säga till er mina syskon syskon barn mamma mina vänner o min familj.
JAG ÄLSKAR ER AV HELA MITT HJÄRTA TACK FÖR ATT NI ÄR JUS NI. TACK FÖR ALLT NI GJORT O GÖR. Med detta säger jag tack o Hej för denna gång. Skönt o väntelera av sig lite igen. Puss på er alla ?

Hej hej.

Nu var det ett tag sen jag skrev..

Vi har varit magsjuka hela familjen.. :S

Ja men det e ju så denna års tid.. Jag hoppas att ni klarar er där ute...

Inte alls kul med magsjuka.. Det händer mycket här nu..

Snart e det jullov o julen börjar närma sig med storm steg..

Ska jag vara ärlig har jag inte mycket till julkänsla

detta år då snön inte kommit ännu... :/

Jag kan ännu inte heller ta in att den lilla ska komma snrt med.. :)

Barnen börjar bli stora nu.. Det e så mycket jag skulle vilja skriva om men vet inte hur mycket man vågar skriva om på sin egen sida..

Jag vet igentligen inte ens varför jag började blogga..

Jag tror att det var hopp om att någon några skulle läsa o känna igen sig..

Det kändes skönt att skriva av sig någon stans men det kan man väl lika gärna göra på ett vanligt papper..

Men ja tror jag började skriva här för att få ur mig mina tankar o funderingar..

Och hoppas att någon som sagt var skulle känna igen sig o ge en lite tipps o råd..

Kretik kommer de väl alltid i vad man än gör.. Det e inte att jag vill att folk ska tycka synd om mig på något sätt bara förstå o känna med mig..

Kanske kunna få mig o se saker på ett annat sett..

Det jag skriver här e som sagt var bara ina tankar funderinga mest på mig själv som sambo,mamma, vän gör man rätt..

Jag vill inte höra att de e synd om mig bla bla..  

Jag kanske bara behöver höra ibland jag förstår dej jag känner med dej..

Jag brukar göra så här när jag mår eller känner så.. det var nog de som gjorde att ja började skriva här..

Skriver jag på ett papper så får ja ur mig de ja vill men här har ja iallafall hopp om att någon kanske läser o förstår o tycker att det e intresant kan dela med sig av sina erfarenheter om tex månde föreldrarsakp mm..

Det e mycket folk inte vet om mig o mitt liv..

Men det e väldigt lätt att dömma..

Det e några få i min närhet jag värkligen kan prata med som jag känner förstår mig..

Vad som sagt var vågar man skriva på sin sida??

Har man värkligen rätt till att skriva vad man vill??

Ja som sagt var har jag mycket som jag igentligen skulle vilja skriva men vet inte.. 

Så det blir nog papper o penna denna kväll.. 

Pöss på er där ute

Denna lyssnade jag på ikväll när jag gick en sväng för att resa mina tankar.. Jag har tänkt mycke på min mormor som gick bort den 22 september    saknar henne så att det gör ont.. det var inte hennes tur.. Men man kan inte styra över livet och ödet.. Och ödet tyckte att det var hennes tur nu.. Det har hänt så mycket detta året så man inte vet hur man ska hantera allt.. Men livet går vidare och allt löser sig efter hand säger dom som vet.. Men ibland känns det hopplöst.. Som jag sa till min Älskade vän idag.. Man är ingen dålig människa vän eller mamma bara för att man mår dålig i en period i sitt liv det gör alla.. Och det e just då man behöver sina vänner och familj som mest.. Jag har varit där själv och e otroligt glad över att jag har min familj och mina vänner som hjälpt mig i mina svåra stunder.. Det har vart mycket för oss alla just nu.. Sambon har praktik och kör tidningrna samtidigt så vi ser honom inte så mycket just nu men det blir nog bra sen när han inte har praktik mer.. Det e mycket annat med som spökar i huvudet.. Men det e sånt jag bara pratar med mina närmaste om det e lika bra.. Man kan inte skriva ut allt här.. men tänk vad en promenad och lite musik kan göra för en.. Bara få vara i sin egen värld och bara fundera över saker och ting. det gör mycket.. men nu säger jag tack o hej för mig

Ja som det står innan.. Mycket tankar e det i mitt lilla huvud.. Som vanligt kan jag inte sova och jag ska upp till jobbet kl 06.00 härligt eller inte.. Ja det har hänt en del just nu.. Var och tog bort hunden förra veckan och i helgen var man och hälsade på sambon på fastlandet lika jobbigt var gång och åka i från honom och vi kommer inte ses förens om två veckor igen och ännu jobbigare e det när man har en son som har sån längtan efter sin far att han sitter på båten och gråter efter honom och i mellan åt hör man honom säga att han saknar honom även i sömnen.. Saknar dom andra två skit ungarna med.    så att det gör ont.. Jag tycker inte om detta att vara ifrån dom så här länge.. Jag känner ibland att jag vill flytta här ifrån men kommer det att bli bätter av det?? Det hade vart bra för barnen eftersom deras mamma bor kvar på fastlandet och slippa pendla med båt varannan helg. Jag saknar mina vänner där uppe.. Men vad ska jag göra där uppe?? jag trivs ju med det jag gör nu.. Bara jag kunde få börja lite senare om mornarna efetrsom jag har svårt att sova på nätterna.. Jag har åter igen funderat på min pappa var det värkligen värt att träffa honom?? Gjorde det att jag värkligen kan stänga det kapitlet och gå vidare eller mår jag dåligare av det?? Ibland känns det som om det kunde vara som det var och ibland känns det som ja jag fick svar på det jag vill nu e det upp till honom om han vill eller inte.. Jag tänker inte jaga efter honom vill han ha med mig och min familj att gära får han oxå anstränga si lite.. Fan.. och jag har försök att söka hjälp för min ångest och mitt månde.. Jag fick starkare medicin men sen visade det sig att man står i vänte listan för att komma till någon och prata och det skulle tydligen ta tre månader innan jag kunnde komma dit.. Jävla skit att det ska behöva hända något allvarligt innan man kan få rätt hjälp.. Här e jag och vill ta tag i det innan det e totalt försen för att hjäla mig och mitt psyke vad fan gör dom jo du får vänta i tre månader.. Vem fan vet vad som kan hända på dom tre måndaerna?? Tror dom att jag kommer att bli bätter så att dom slipper att hjälpa mig?? har det inte vart bra på dessa år vad säger att det skulle kunna bli bra på dess månader?? Jag blir så jävla le på att aldrig kunna få hjälp för det man söker innom vårde och en jävla massa betalt tar dom med.. 200kr för att träffa min läkar i mindre en fem min för att berätt hur jag mår och få en remiss till rätt ställe som kan hjlpa mig.. och där kommer det väl kosta 200kr per gång jag går dit och paratar med dom..    Vart e samhället på väg?? inte någ med det så är vårat samhälle så fukat att min systers väns dotter på 12år tog sitt liv för att hon mode så dåligt.. Ska jag behöva gå samma väg för att ens få en chans till att få rätt hjälp?? Min familj lider av bibolär sjukdom och det e erfligt vem säger att inte jag lider av det?? Ska inte jag få den hjlp jag behöver då?? jag behöver inte mycket till nu känner jag innan det e min tur att gå in i vägen.. Fan så arg jag blir på allt.. och jag skanar min andra helft så att det gör ont han pluggar och står i kör tidningar som extar för att vi ska kunna ha det någolunda bätter och vad fan gör jag då?? jo går på ams jävla skit praktik för minder äm 3000kr/måndaen ångest över det.se jag vill så mycket men det e så mycket som står min väg just nu så jag vet inte vilken ände jag ska ta tag i det första hindret.. Det e sån här dagar var som e rätt ofta nu mera jag vill han min sambo nära och bara ha honom vid min sida.. JAg hatar att må så här.. Jag kan inte minnas när jag vaknade med ett lende på läpparen och tyckte att idag ska det bli en bra dag och såg fram i mot att gå i väg om dagarna.. Det e fan hämst.. Jag kan skriva hur mycket till som helst.. Men jag måste verkligen sova nu så jag kommer upp imorgon och kan göra ett bar jobb.. Ha det bra alla där ute.. Skönt att skriva av sig lite..   

Varmt kan inte sova. Trodde att mina ? fick svar men nu känner jag mig osäker...

Men nu e det gjort iallafall och jag får ta detta och gå vidare och se hur allt kommer att sluta. Ett kapitel avslutat nu börjar ett annat ska bli spånnande och se hur det börjar...

Jag tänker inte vara bitter över det förra och inte bygga upp några förhoppningar.. Jag tänker bara se framåt det nya. Hoppas på hitta svar på dom ? som e kvar.. 

Det kommer med tiden.. Jag hat hört att man blir klokare med åren och jag hoppas att jag blir det när denna boken om mitt liv e slut. Hur den slutar vet jag ännu inte. Det får ödet avgöra. Jag har gjort det jag kan nu. Jag tog det förta steget det var tungt och svårt men jag gjorde det ändå.. Och nu e det upp till allat annat hur det kommer att se ut i framtiden. Jag kommer som sagt var inte bygga upp någta förhoppninga om att detta kommer att funka.. Jag har redan blivit sårad en gång även om det som har hänt eller den inte kan inse att jag blivigt sårad av det som varigt.. Vågar jag lita på ? kommer jag få känna att det kan bli bra mellan mig och mina ?? vågar jag tro på detta? Jag trode som sagt var att jag hade fått svar på det jag ville.. Men nu kom det bara ännu fler ?? efter detta.. Gjorde jag värkligen rätt eller gjorde jag mig själv illa nu?? Fans jävla skit vad detta ska vara svårt.. Det känndes så rätt då.. Men nu vet jag inte om det var det rätta.. Tänker ? på mig? ja detta kommer att snurra i mitt huvud ett bra tag till.. Just nu känns det som om det kanske var  bättre som det var innan med ett ända stort? istället för fler små ?.. All min kärlek till min familj och mina vänner som fins där för mig när jag behöver det..   

Hej på er alla där ute.. Sova skulle man ha gjort för länge sen.. Kan inte hålla på så här Jag ska snart börja jobba och ska vara på jobbet kl 07.00 måste få ett slut på detta.. Detta gör mig galen när jag har mina sömnlösa nätter jag har inte somnat tidig en endaste kväll nu.. :/ Jag vet inte vad jag ska göra för att somna i klok tid.. Tankarna snurrar i huvudet kommer detta bli bra har jag gjort rätt val mm.. Kommer detta funka med barnen och allt? Ibland vill jag åka hem hälst igår ibland får jag en klump i magen för hem resan.. Vad vill jag med mitt liv var vill jag bo hur kommer allt se ut när Thomaz e färdig med sin utbildning kommer vi vara kvar på ön? Kommer jag få mer socialt liv på ön? Just nu känns det inte som om jag har det.. Jag känner att det ända jag gör e hemma och blir mer och mer grinig för var dag som går över att jag inte har något att göra att jag inte träffar någon utan barnen att vi aldrig har pengar.. Ja jag kunde ha fått anställning i tre månader och det var kanske jävligt dumt att jag inte tog det.. Men det känndes inte som rätt val just då.. Men ju mer jag tänker på det desto mer ångest får jag över att jag inte tog det.. Hur jag en f*n gör så känns det som om jag bara gör fel.. Jag ska få träffa en läkare snart hoppas att han kan hjälpa mig med min ångest ja levar med var dag.. Att han tar mig på allvar och ger mig den hjålp jag behöver.. För jag e så jävla trött på att leva med mig själv just nu på min berodalbana till humör... Ena dagen e allt jätte bra andra dagen vill jag inte ens gå ur sängen.. Jag mins inte ens när jag log sist när det var en ny dag och tänkte att idag kommer det bli en bra dag.. Var dag som jag kliver upp e min mungipa nere vid knäveken och jag tänker jaha då var det dags att gå upp igen (fan).. Kul syn man har på livet eller hur?? Men tyvärr så e det så mitt liv har sätt ut ett bra tag nu bara att jag har försökt dälja det och kört på som en ång vält vilket e värken bra för mig eller min familj.. Jag kan jag ska jag vill.. MM men eller hur att det e så.. Jag kan jag ska våga be om mer hjälp.. Det e då man e stark när man vågar visa att man e en mäniska med brister och fel och inte kan allt själv.. Alla behöver vi hjälp på något vis.. Detta insåg jag när min kära familj satt mig ner och pratatde med mig och sa till mig att dom inte längre tänkte sitta brevid o se på när jag blir sämre och sämre.. Jag ska vända på detta var jag e själv eller om jag får stöd av min familj o mina vänner.. Det e väl då man värkligen kommer att märka vilka som e ens rediga vänner och dom som värkligen kommer att finnas där och vill förstå och stötta på dera bästa sätt.. Jag älska min Familj Min Mamma mina syskom och min allar egna lilla familj två bonos barn och en egen och min sambo som vi e så stålta över som just nu lever upp sin dröm.. Jag hoppas att jag kan få  leva upp min dröm snart.. Mitt körkort.. Ha det så bra alla där ute.   

Jag har många funderinga som snurrar i mitt huvud var dag.. En av dom är bland annat e man värkligen en bra mamma?? Jag kan ju bara säga att jag gör så gott jag kan.. Ja på senaste tid kan det väl vara så att jag inte alls har haft det tåla mod som jag bör ha med barnen.. Jag har på senast tiden blivit väldigt lätt irriterad på dom för små skaer.. Som tex att dom håller på att bråkar och tjaffsar med varandra hela tiden men innerst inne vet jag att det e så syskon gör men att dom inte kan hålla sams i två sekunder gör mig galen.. Pluss att Maximilian är i en tråts igen och hans bror har kommit i lilla tonåren eller gågot.. Jag vill bara ge alla ensamstånde mammaor där ute kredit alltså.. Jag klara inte av det känner jag.. Eller klara gör jag väl för att jag måste.. Men jag kan ärligt säga att det har tagit på mig och vara själv denna tiden.. Men det e för en bra sak.. Hoppas att thomaz klara av sina studier så att åtminstonde en av oss kanske mot förmodan kan få ett fast jobb.. Jag funderar även iblad på mina val i livet undra hur mitt liv hade sett ut idag om jag hade valt andra val. Som tex ståt ut med att gå iv till jag kommit in på en linje på gymnaset och tagit studente och hade jag haft bra betyd? Om jag hade vart bättre på att spara pengar när jag var yngre så kanske jag hade haft mitt körkort idag.. Om jag inte hade flyttat till fastlandet och stannat där alla dom åren hade jag träffat dom vännerna jag har idasg? Hade jag längtat tillbaka dit idag då?? Hade jag och Linnea varit vänner idag om jag inte flyttat upp till henne?? Hade jag träffat Johanna då?? Hade jag träffat Thomaz då? Hade jag fått Maximilian då?? Hade jag haft bran nu?? Jag dessa frågor kommer jag aldrig få svar på:: Dom säger att man inte ska ågra sina val i livet för det går inte att ändra på dom ändå.. Och jag ångrar inte att jag träffade Thomaz ocg vi fick Maximilian och jag ågrara inte att jag flyttade upp till Linnea.. Men det jag kan känna att jag ångrar e att jag inte skötte skolan som jag skulle och gick ut gymnaset.. Det e så mycket jag vill idag jag vill studera till behandlingsassisten men troligtvis kommer jag aldrig bli det.. Ja jag vet att det e bara jag som kan ändra på mitt liv och göra det till något bättre.. Men när man har haft mycket mot gångar i livet e det inte alls lätt att se det ljusa gjämt.. Jag e bara så trött på att må så fruktansvärt dåligt jämt och gåta mig till söms för att jag känner mig så fruktansvärt värdelös varge dag.. För att jag inte kan ge min son det jag vill ge honom och hela tiden vända o vrida på var ända kr man har.. och inte nog med det så har man sparat för att man ska kunna göra något med barnen i somma jo då tycker bil f*n att den ska gå sönder så Thomaz måste laga den för han behöver den till skolan och när han ska köra ut tidningarna.. Jag e så stoll över honom som både studerar och kliver upp kl 03.00 kör ut tidningarna sern upp köra till skolan och vara där en heldga..   Dej Thomaz för att du gör det så att vi kan få lite extra pengar.. Om bara jag kunde vara så duktig och känna att jag gör något bra.. Ja ja slut på mitt gnäll nu.. Men det var oerhört skönt att skriva av sig igen.. Pöss alla små   där ute.. Hade vart kul om någon skrev en rad om det e något någon känner igen sig i min tex och ge tipps på vad ni gör för att må lite bättre..