Ja som det står innan.. Mycket tankar e det i mitt lilla huvud.. Som vanligt kan jag inte sova och jag ska upp till jobbet kl 06.00 härligt eller inte.. Ja det har hänt en del just nu.. Var och tog bort hunden förra veckan och i helgen var man och hälsade på sambon på fastlandet lika jobbigt var gång och åka i från honom och vi kommer inte ses förens om två veckor igen och ännu jobbigare e det när man har en son som har sån längtan efter sin far att han sitter på båten och gråter efter honom och i mellan åt hör man honom säga att han saknar honom även i sömnen.. Saknar dom andra två skit ungarna med.    så att det gör ont.. Jag tycker inte om detta att vara ifrån dom så här länge.. Jag känner ibland att jag vill flytta här ifrån men kommer det att bli bätter av det?? Det hade vart bra för barnen eftersom deras mamma bor kvar på fastlandet och slippa pendla med båt varannan helg. Jag saknar mina vänner där uppe.. Men vad ska jag göra där uppe?? jag trivs ju med det jag gör nu.. Bara jag kunde få börja lite senare om mornarna efetrsom jag har svårt att sova på nätterna.. Jag har åter igen funderat på min pappa var det värkligen värt att träffa honom?? Gjorde det att jag värkligen kan stänga det kapitlet och gå vidare eller mår jag dåligare av det?? Ibland känns det som om det kunde vara som det var och ibland känns det som ja jag fick svar på det jag vill nu e det upp till honom om han vill eller inte.. Jag tänker inte jaga efter honom vill han ha med mig och min familj att gära får han oxå anstränga si lite.. Fan.. och jag har försök att söka hjälp för min ångest och mitt månde.. Jag fick starkare medicin men sen visade det sig att man står i vänte listan för att komma till någon och prata och det skulle tydligen ta tre månader innan jag kunnde komma dit.. Jävla skit att det ska behöva hända något allvarligt innan man kan få rätt hjälp.. Här e jag och vill ta tag i det innan det e totalt försen för att hjäla mig och mitt psyke vad fan gör dom jo du får vänta i tre månader.. Vem fan vet vad som kan hända på dom tre måndaerna?? Tror dom att jag kommer att bli bätter så att dom slipper att hjälpa mig?? har det inte vart bra på dessa år vad säger att det skulle kunna bli bra på dess månader?? Jag blir så jävla le på att aldrig kunna få hjälp för det man söker innom vårde och en jävla massa betalt tar dom med.. 200kr för att träffa min läkar i mindre en fem min för att berätt hur jag mår och få en remiss till rätt ställe som kan hjlpa mig.. och där kommer det väl kosta 200kr per gång jag går dit och paratar med dom..    Vart e samhället på väg?? inte någ med det så är vårat samhälle så fukat att min systers väns dotter på 12år tog sitt liv för att hon mode så dåligt.. Ska jag behöva gå samma väg för att ens få en chans till att få rätt hjälp?? Min familj lider av bibolär sjukdom och det e erfligt vem säger att inte jag lider av det?? Ska inte jag få den hjlp jag behöver då?? jag behöver inte mycket till nu känner jag innan det e min tur att gå in i vägen.. Fan så arg jag blir på allt.. och jag skanar min andra helft så att det gör ont han pluggar och står i kör tidningar som extar för att vi ska kunna ha det någolunda bätter och vad fan gör jag då?? jo går på ams jävla skit praktik för minder äm 3000kr/måndaen ångest över det.se jag vill så mycket men det e så mycket som står min väg just nu så jag vet inte vilken ände jag ska ta tag i det första hindret.. Det e sån här dagar var som e rätt ofta nu mera jag vill han min sambo nära och bara ha honom vid min sida.. JAg hatar att må så här.. Jag kan inte minnas när jag vaknade med ett lende på läpparen och tyckte att idag ska det bli en bra dag och såg fram i mot att gå i väg om dagarna.. Det e fan hämst.. Jag kan skriva hur mycket till som helst.. Men jag måste verkligen sova nu så jag kommer upp imorgon och kan göra ett bar jobb.. Ha det bra alla där ute.. Skönt att skriva av sig lite..   

Varmt kan inte sova. Trodde att mina ? fick svar men nu känner jag mig osäker...

Men nu e det gjort iallafall och jag får ta detta och gå vidare och se hur allt kommer att sluta. Ett kapitel avslutat nu börjar ett annat ska bli spånnande och se hur det börjar...

Jag tänker inte vara bitter över det förra och inte bygga upp några förhoppningar.. Jag tänker bara se framåt det nya. Hoppas på hitta svar på dom ? som e kvar.. 

Det kommer med tiden.. Jag hat hört att man blir klokare med åren och jag hoppas att jag blir det när denna boken om mitt liv e slut. Hur den slutar vet jag ännu inte. Det får ödet avgöra. Jag har gjort det jag kan nu. Jag tog det förta steget det var tungt och svårt men jag gjorde det ändå.. Och nu e det upp till allat annat hur det kommer att se ut i framtiden. Jag kommer som sagt var inte bygga upp någta förhoppninga om att detta kommer att funka.. Jag har redan blivit sårad en gång även om det som har hänt eller den inte kan inse att jag blivigt sårad av det som varigt.. Vågar jag lita på ? kommer jag få känna att det kan bli bra mellan mig och mina ?? vågar jag tro på detta? Jag trode som sagt var att jag hade fått svar på det jag ville.. Men nu kom det bara ännu fler ?? efter detta.. Gjorde jag värkligen rätt eller gjorde jag mig själv illa nu?? Fans jävla skit vad detta ska vara svårt.. Det känndes så rätt då.. Men nu vet jag inte om det var det rätta.. Tänker ? på mig? ja detta kommer att snurra i mitt huvud ett bra tag till.. Just nu känns det som om det kanske var  bättre som det var innan med ett ända stort? istället för fler små ?.. All min kärlek till min familj och mina vänner som fins där för mig när jag behöver det..