Hej på er alla där ute.. Ja då var man nyss hem kommen från fastlandet har vart helt underbart att vara där.. Få träffa underbara vänner och Maximilian har fått träffa sin efterlänkdade Farmor och Pappa.. Och jag har fått träffa min underbara andra helft.. Jag kan ärligt säga att jag är klyven det e skönt att vara hemma igen men samtidigt saknar jag småland.. Jag känner mig som en annan person där uppe.. Jag älskar att vara där.. Ja jag vet att när jag bodde där hade jag sån hemlängtan men man måste väl flytta för att inse att man hade det någ det bra.. Jag känner mig klyven över andra saker med.. Dels hur jag ska göra med mina studirer och jobb.. Jag har sökt sommar jobb men det ser mörkt ut på den frånten just nu.. Och när jag e färdig med mina ämnen som jag läsre nu kan jag ändå inte studera vidare.. Jag har så många drömmar som jag vill uppfylla men jag ser inte vägen ditt just nu.. Det e två som ligger mig närmast just nu.. Det första är körkortet det e väl dags nu man e ju förfan 26år snart.. :/ och det andra är att studera på folkhögskolan på fritidsledarutbildningen.. Men det e en lång väg kvar tills dess känns det som jag måste hitta andra vägar att gå för att nå dom två drömmarna men jag kan inte hitte det just nu känner jag.. Jag känner att det måste väl vända för mig med snart?? Hur länge ska jag behöva ha det som jag har det?? Jag mår dåligt över för att jag inte kan få jobb och inte kan dra mitt strå till stacken.. Jag mår dåligt över att jag aldrig kan få den hjälp jag behöver och de stödet jag behöver för att nå  mina mål.. Ja min sambo gör så gott han kan för att stötta mig.. jag bara gråter och gråter mig till söms.. När ska jag så vara lycklig?? När ska jag få vakna och känna o vilken underbar dag? Jag e trött på att behöva bråka om mina rättigheter.. Jag e trött på att inte få den hjälp jag skulle ha haft i skolan från börja för att skolan vägrade att göra en utredning på mig om min dyxlexsi.. Hade dom bara gjort rätt från börja så han jag kanske inte suttit här 26år utan utbildning och jobb studieskullder uppöver öronen för att jag inte klara av att studrar på den nivån dom tycker att jag börj klara av.. För att jag inte har haft en utredning och kan bevisa mitt handikap.. ja det räknas som ett handikap.. Fan vad jag e le på detta men nu jävlar ska jag stå på mig jag ska få min rätt som medborgare och få den hjälp jag behöver för att få de jag vill och få mig ett jobb mm.. tack o hej

Ja men vist säger ja bara.. När ska jag få göra det jag vill?? Jag vill fan inte söka jobb någonstans där jag inte alls vill vara.. Jag vill bli behandlingassistent jag vill jobba med undomar med olika problem i livet.. Jag brinner för det.. Jag vill jobba med det kan jag jobba med det? Nej det kan jag inte jag har värken utbildning eller erfarenhet av det.. Jag kan inte plugga för att ja har en jävla skuld vid csn för att skolan gjort fel.. O vem lider för det nu?? jo jag.. Vist jag försöker plugga nu det e inte lätt men jag gör mitt bästa.. Funderar på att ta ett extra jobb vis jag kanske inte kommer tjäna så mycket pengar på det men kan man jobba var man vill och när man vill och ändå dra lite till staken så familjen kan få det lite bättre o jag ändå kan bli klar med skolan så e det väl bra?? Det ända ja mår dåligt över är dom där jävla pengarna vi inte har och att vi inte kan ta pengar till något extar som tex nu när jag e på fastlandet göra något kul med maximilian.. Nej vi har inte råd jag drömmer om att åka utomlands jag drömmer om mitt körkort.. Jag vill inte vara 40år o då kanske jag e klar med att studera jag vill.. När ska jag få leva upp min drömmar?? jag mår inte dåligt över något annat än dessa pengar.. Jag kan vist.. Det var någon som sa till mig för länge sen att ge man sig fan på saker och ting så klara man vad man vill.. Varför skulle jag inte klara detta då? göra klard detta jag gör nu och kanske få in lite pengar? är det äens någon ide att fortsätta plugga det jag gör nu när jag ändå inte blir något o kommer inte kunna söka jobb på det jag studerar nu?? Kanske lika bra att hoppa detta med och skriva in mig på arbetsförmedlingen och se vad dom tycker jag ska söka för jobb och vart jag kan få jobb med min dyxlexsi.. för även om jag skriver in mig nu och dom ringer och säger att dom har ett jobb till mig måste ja ta det.. så då kan jag lika gärna gå hemma och ha barnen hemma 15timmar.. ja mycker att fundera på..