Hej på er alla där ute.. Sova skulle man ha gjort för länge sen.. Kan inte hålla på så här Jag ska snart börja jobba och ska vara på jobbet kl 07.00 måste få ett slut på detta.. Detta gör mig galen när jag har mina sömnlösa nätter jag har inte somnat tidig en endaste kväll nu.. :/ Jag vet inte vad jag ska göra för att somna i klok tid.. Tankarna snurrar i huvudet kommer detta bli bra har jag gjort rätt val mm.. Kommer detta funka med barnen och allt? Ibland vill jag åka hem hälst igår ibland får jag en klump i magen för hem resan.. Vad vill jag med mitt liv var vill jag bo hur kommer allt se ut när Thomaz e färdig med sin utbildning kommer vi vara kvar på ön? Kommer jag få mer socialt liv på ön? Just nu känns det inte som om jag har det.. Jag känner att det ända jag gör e hemma och blir mer och mer grinig för var dag som går över att jag inte har något att göra att jag inte träffar någon utan barnen att vi aldrig har pengar.. Ja jag kunde ha fått anställning i tre månader och det var kanske jävligt dumt att jag inte tog det.. Men det känndes inte som rätt val just då.. Men ju mer jag tänker på det desto mer ångest får jag över att jag inte tog det.. Hur jag en f*n gör så känns det som om jag bara gör fel.. Jag ska få träffa en läkare snart hoppas att han kan hjälpa mig med min ångest ja levar med var dag.. Att han tar mig på allvar och ger mig den hjålp jag behöver.. För jag e så jävla trött på att leva med mig själv just nu på min berodalbana till humör... Ena dagen e allt jätte bra andra dagen vill jag inte ens gå ur sängen.. Jag mins inte ens när jag log sist när det var en ny dag och tänkte att idag kommer det bli en bra dag.. Var dag som jag kliver upp e min mungipa nere vid knäveken och jag tänker jaha då var det dags att gå upp igen (fan).. Kul syn man har på livet eller hur?? Men tyvärr så e det så mitt liv har sätt ut ett bra tag nu bara att jag har försökt dälja det och kört på som en ång vält vilket e värken bra för mig eller min familj.. Jag kan jag ska jag vill.. MM men eller hur att det e så.. Jag kan jag ska våga be om mer hjälp.. Det e då man e stark när man vågar visa att man e en mäniska med brister och fel och inte kan allt själv.. Alla behöver vi hjälp på något vis.. Detta insåg jag när min kära familj satt mig ner och pratatde med mig och sa till mig att dom inte längre tänkte sitta brevid o se på när jag blir sämre och sämre.. Jag ska vända på detta var jag e själv eller om jag får stöd av min familj o mina vänner.. Det e väl då man värkligen kommer att märka vilka som e ens rediga vänner och dom som värkligen kommer att finnas där och vill förstå och stötta på dera bästa sätt.. Jag älska min Familj Min Mamma mina syskom och min allar egna lilla familj två bonos barn och en egen och min sambo som vi e så stålta över som just nu lever upp sin dröm.. Jag hoppas att jag kan få  leva upp min dröm snart.. Mitt körkort.. Ha det så bra alla där ute.