Ja många tankae som sagt var finns det. Dels på hur mitt/vårat liv kommer se ut i framtiden. Jag hoppas att thomaz kommer in på utbildningen han vill söka det tycker jag att han e värd det var ju det han ville gå på gymnasiet och nu har möjligheten dykt upp igen och varför ska jag vara ett hinder för honom om han vill studera? och har mer möjligheter till att få ett fast jobb?? Det tycker inte jag att jag har rätt till och jag kommer inte stå i vägen för det jag kommer bara att finnas där för honom och stötta honom.. En flytt till fastlandet igen hade inte vart fel heller känner jag iblan. Varför ska jag vara kvar här? Jag har knappt ett socialt umgänge för utom få och ni vet vilka ni e.. Dom flästa flyttar en efter en. Vist jag har min familj här men dom ser jag inte heller så offta vi har fullt upp alla som det e jag tänker inte skylla på någon.. Alla har vi ett liv som vi måste leva. Men ibland känns det som om jag glider i från dom mer och mer. Jag vet inte det kan lika gärna bero på mig själv att det e så.. Det känns bara som om dom andra har mer kontagt med varandra.. Vist vi skulle åka på kryssning alla tillsammans men jag vet inte det känns inte som om jag passar in och det känns som om jag hade ändå vart själv tillslut. Så jag har nog bestämt mig jag stannar här går i skolan för annars hade jag missat två dagar i skolan. Hoppas att alla får kul på resan. Thommaz jag hoppas att du kommer in och tar jobb där uppe. Jag vill flytta nu. Och det känns ännu mer jobbigt var gång jag ser min pappa vilket jag har gjort två gånger på rad. jag pallar inte att se honom. det gör för ont. Bor jag på fastlandet så vet jag att risken inte finns att jag kan stäta ihop med honom och då behöver det inte göra ont. och jag behöver inte tänka på varför han inte hälsar eller vad har jag gjort mm.. Jag hattar att det ska vara så här det e inte jag som har varl vilka mina föreldra ska vara. och man kan inte bara efter 20år lite mer kanske bara säga upp allt med sina barn..